Behovet av specialbarnomsorg, som specialpedagogiskt stöd och/eller som mångprofessionellt stöd, utreds av kommunen på begäran av vårdnadshavaren eller av personalen i daghemsverksamheten. [1] Det enskilda barnets behov av stöd tas upp i barnhälsogruppen. Utredningen görs av en speciallärare i barnomsorgen i samråd med vårdnadshavare och personal. Utredningen kan göras i form av en kartläggning, pedagogisk bedömning eller, efter detta, vid behov en utredning med hjälp en psykologs kompetens. På basen av utredningen fattas ett beslut om specialbarnomsorg. Besluten fattas av barnomsorgschefen eller någon annan tjänsteman som kommunen valt att delegera beslutsfattandet till i kommunens utbildningsstadga.
I enlighet med beslutet kan specialbarnomsorgen ges som specialpedagogiskt stöd eller mångprofessionellt stöd. Det krävs inget separat beslut för de olika formerna av specialbarnomsorg. Beslutet kan avse en viss tidsperiod eller fattas att gälla tills vidare. Om man fattar ett beslut som gäller tills vidare behöver man fatta ett beslut om avslutande av specialbarnomsorg då stödåtgärderna inte längre behövs, eller innan barnets läroplikt inleds.
För varje barn inom barnomsorgen som fått ett beslut om specialpedagogiskt eller mångprofessionellt stöd ska sedan de särskilda stödinsatserna utformas och sammanfattas i en individuell plan för stöd för utveckling och lärande, SUL, som dokumenteras i lärloggen för barnets utveckling och lärandeprocess. Planen görs upp av specialläraren i barnomsorgen i samverkan med vårdnadshavarna och lärare i barnomsorg eller förundervisning. Barnets åsikter ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad. [2] För att stödja barnets utveckling, lärande och välbefinnande ska personalen kontinuerligt observera, dokumentera och bedöma barnets behov av stöd och hur stödåtgärderna inverkar och räcker till. Planen ska därför utvärderas kontinuerligt, dock minst två gånger per år, eller då barnets behov kräver det.
Vårdnadshavarna ska kontaktas genast om det framgår att ett barn har utmaningar i anslutning till sin utveckling eller sitt lärande eller om personalen känner oro för barnets välbefinnande. Möjligheten att få stöd, de centrala principerna för stöd, det överenskomna stödet och hur stödformerna genomförs ska diskuteras med vårdnadshavarna. Vårdnadshavarna ska få information om hur ärenden som berör barnet behandlas samt om sekretessrelaterade frågor. Ett konstruktivt samarbete med vårdnadshavaren i samband med stöd ska ha en hög prioritet inom barnomsorgen. Utgångspunkten är att alltid handla i samförstånd med barnet och vårdnadshavaren, eftersom stödet fungerar bäst om alla parter deltar i samarbetet. Med hänsyn till barnets bästa ska dock barnet få det stöd som hen behöver för sin utveckling och sitt lärande, även om vårdnadshavaren inte upplever samma behov av stöd. [3]
Barnomsorgen ska samarbeta med barnrådgivningen, förebyggande tidigt stöd [4], barnskyddet samt andra aktörer inom hälsovården och socialvården. Vikten av samarbetet ökar om någon av aktörerna känner oro för barnets utveckling eller välbefinnande samt när barnets stöd planeras och ordnas. En tidig identifiering av barnets behov av stöd är viktigt och pedagogernas observationer är en viktig del av bedömningen av barnets helhetsmässiga utveckling och lärande.
Hur samarbetet ordnas ska beskrivas närmare i barnhälsoplanen.
[1] LL om barnomsorgs- och grundskola (2020:32) 40 § del II
[2] LL om barnomsorgs- och grundskola (2020:32) 4 § del I
[3] LL om barnomsorgs- och grundskola (2020:32) 12 § del IV
[4] Öppna stödåtgärder inom det tidiga stödet för barn och familj inom ramen för KST:s verksamhet, bland annat familjearbete, stödpersoner och -familjer, familjerådgivning, stödsamtal med socialarbetare.